Slörp så var all härlig snö borta och ersatt men en förskräcklig halka, nästan så man blir lite bitter. Nåväl tur att hästarna har hockskor i alla fall, eller åtminstone 2 av dom..
Dagens inlägg tänkte jag tillägna mina egna funderingar angående barn och vad de uppmuntras vara bra på.
Har på sista tiden upplevt att det på väldigt många barn läggs väldigt mycket press.
Dom skall vara bra på något och allra helst bäst på något.
Det fokuseras mycket på sporter, dans, skola eller musik ivrigt påhejjat av entusiastiska föräldrar och för att ni inte skall förstå mig fel så menar jag inte att föräldrar inte skall vara engagerade absolut inte, närvarande och stödjande föräldrar är jätteviktigt. Alla barn mår bra av föräldrar som uppriktigt bryr sig och vill tillbringa tid med dom. Det är oerhört viktigt!
Det jag syftar på är föräldrar som vill mer än barnen.
Som ivrigt sitter och ropar och svär på fotbollsbänken..
Som blir arg om barnet missar målet, som är förbannade på motståndarna och som trycker ner lagkamraterna.
Vinst är det ända som räknas.. Träningarna är alltid viktigaste även om barnet ibland gärna skulle göra något annat som omväxling.
Sporter som de inte är lika bra på men tycker är roligare räknas och uppmuntras inte. Kamraterna lämnas lite på sidan om för de hinner man inte med på grund av alla träningar.
Tänker också på Ponnymamman som hela tiden vill att barnet skall avancera i klasserna..
Ponnyerna byts ut lika ofta som andra byter kläder och barnet sitter sammanbitet och likblek på den halvvilda ponnyn som hoppar hus.
Att dottern sen gillar dressyr bättre tas ingen hänsyn till utan här skall det hopptävlas och bra skall det gå.
Tänker också på barnet som inte är snabbast i skidspåret, som inte skidade längst och som inte vann skolmästerskapet, förälderns besvikna min när barnet hämtas.. En liten pik om att det tränats för lite.. En lite pik om att denne inte kämpat tillräckligt. Inga uppmuntrande ord, inga frågor om barnet själv tyckte det gick bra.. Sånt gör mig ledsen.
Ibland tror jag föräldras intresse kan ta lite överhand.. som förälder så vill vissa lite för mycket.. Det glöms bort att det är barn.. att det viktigaste är inte alltid att vinna.. Det glöms bort att det skall vara roligt, att det skall vara lekfullt.. Att man skall få känna sig värdefull oavsett hur det går.. det viktigaste är inte att vara bäst på något.. Det är inte bara seger som räknas.. och ens värde ligger inte i det man är bra på.. Måste man ens vara bra på något för att vara värdefull? Jag tycker inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar