Våran älskade lillkille, busungen han som är precis överallt.
Han är egentligen så liten men man tänker att han är så stor.
full av liv och så mycket rörelse i kroppen.
Han hinner med storebror vart han än far och faller han så stiger han upp igen och försöker på nytt.
Jag är förvånad att han ännu har alla ben i behåll och att han inte har fått någon hjärnskakning. jag hoppas ju att han inte kommer att få det men med hans påhitt så får man nog ha ögon i nacken.
Han klättrar på stegar, han sitter på bord, han tar kullerbyttor ner och ur spjälsängen och svingar sig upp på studsmattan där han gladeligen hoppar fastän han nästan inte kan.
Upp i traktorn far han innan man hunit blinka och in i grillen så fort man tittar bort.
Han är smart också, hjälper inte fastän man låser dörren eller hyllar upp saker, då låser han upp eller klättrar efter.
Han faller från trappor, han faller av sin mopo, han drattar ner ur soffor och han blir omkullsprungen av sin bror.
Idag sprang han med täcket över huvudet rakt in i ett vasst hörn så nu har han hela ögat blått, han har helt enkelt ständigt någonting på gång och ibland hinner man inte med i hans tempo.
Man lyckas glömma bort att han bara är 1 år och 10 månader, han är egentligen rätt liten vårat älskade mellanbarn.
Helgen har förövrigt varit rätt så lugn.
Vi har varit på konfirmation samt blivit bortbjudna på mat och umgåtts med vänner, det är typ allt.
Skönt med en sådan helg också när man mest bara tar det lugnt. Lilltjejen har haft några gråtiga dagar så en av oss har mest gått och konkat på henne. Så fort man lkagt ner henne har det varit gråt och tårar så man har helt enkelt fått gilla läget och bära på.
De andra två grabbarna kräver också sitt givetvis så den som inte har haft lillan har umgåtts med dom, även de är lite upp och ner så det är mycket upp i famnen upp i famnen gråt. .
Hushållet är helt klart lidande för tillfället, det är så inte på prioriteringslistan just nu.
På den listan står just nu bara en sak på den och det är att på något sätt få dagen att snurra typ.
Hästarna försöker jag sen ta när jag hinner och när jag behöver ladda batterierna och det behövs minsann ibland.
Ikväll till exempel när barnen somnat så tog jag Meciliah och Marilyn ut på en promenad i solnedgången. Uppskattat av alla tre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar