Dagens fundering lyder så här: När är man egentligen vuxen på riktigt? Jag satt och funderade för mig själv häromdagen och tänker tillbaka. När jag var 15 år då kände jag mig vuxen, hade allting på klart och visste exakt vad jag ville göra med mitt liv, allt flöt på och inga hinder fanns i min väg. Då såg man sig själv som fullärd och man ville klara allt själv.
Nu är jag plötsligt 23 år jag har en utbildning jag är gift och har barn, vi bor i en lägenhet och har egen bil samt våra hästar. Vi lever värsta vuxenlivet och betalar alla våra räkningar själv, ingen kan längre bestämma över oss och nu borde vi alltså vara vuxna. Trots allt detta inser jag mer och mer hur lite man egentligen vet, oj vad mycket man fortfarande behöver lära sig, åtminstone jag är långt ifrån fullärd. Jag får fortfarande ringa mamma ibland och be om råd :) Det finns ju hur mycket som helst som man inte alls vet hur fungerar och man lär sig saker hela tiden, varje dag är ju en ny möjlighet.
Jag kan fortfarande vara väldigt barnslig, jag älskar att leka i snön, jag gillar fart och fläkt, jag har omaka par på strumpor ibland bara för att sätta färg på tillvaron. I vinter vill jag åka pulka och dra dem efter traktorn. Ibland känner jag mig väldigt oerfaren på livet, det är så mycket som ännu väntar men det tycker jag bara är spännande, hur kommer vårt liv att se ut i framtiden?
Jag vet ju hur min dröm ser ut kanske är det ditåt mitt liv är på väg? :)
En sak har jag i alla fall kommit fram till och det är att jag inte vill bli tråkig arg och bitter. Jag vill fortsätta att vara nyfiken på livet och leva på ett sådant sätt som jag tror att kommer att fungera för oss.
Jag tror ärligt att vi inte alltid kommer att följa strömmen, visst vi kommer att misslyckas ibland, vi kommer att bli besvikna, men vi kommer igen, frisk vågat hälften vunnet heter det ju :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar