Denna vecka ett nytt liv!

Hej alla! Den här veckan har vi fått välkomna vår andra älskade son Ismael till denna värld. Han föddes tidigt på tisdag morgon med ett så kallat katastrofsnitt som det så fint heter eftersom jag började blöda så mycket.När det väl blev konstaterat att det skulle bli kejsarsnitt gick det undan kan jag lova er, då gälle det att hänga med i svängarna så gott det bara gick. På något konstigt sätt var jag väldigt klar i huvudet och minns allting i minsta detalj ända tills jag sövdes ner. Som tur var så gick allt bra med honom och med mig, han mådde fint redan från första början även om han var väldigt trött under sitt första dygn i livet. Själv mådde jag väl lite sisådär som man kan göra efter att ha förlorat flera liter blod men det kunde ha varit värre. Jag är oerhört tacksam att allt gick så bra som det gjorde och att vi båda mår bra. När jag får lite extra tid skall jag sätta mig ner och skriva en lite mera detaljerad beskrivning om vad som egentligen hände, men det får vi ta sen. Lilla Ismael vägde 2910 gram när han föddes och var 48 cm lång.han är liten och väldigt mörkhårig Om man jämför honom med lillgrabben som var 4490gram och hela 54 cm lång så känns det väldigt stor skillnad. När vi hade varit på BB i ett par timmar och det närmade sig kvällen så ringde min mamma och berättade att lillasyster var på väg med lillgrabben till akuten. Han hade fått hög feber under kvällen och sen innan läggdags hade han börjat krampa. Gubben fick då åka till malmska med honom och övernatta där istället med honom. Ni kan tro att man känner sig hjälplös och att man sover dåligt en sådan natt när man ingenting vet och inte ens slipper upp ur sängen själv för att ta hand om det andra barnet. Som tur var så konstaterades det sen att det högst antagligen bara var feberkramper så det var ju skönt att få höra. Gubben har dock hamnat att vara hemma med lillgrabben under BB vistelsen eftersom han varit sjuk och gnällig. jag och Ismael har chillat på för oss själva i kokkola. Nu idag när vi skulle få komma hem från BB ringde gubben mig och berättade att lillgrabben har fått svinkoppor. Då visste jag inte om man skulle skratta eller gråta, så nu har han antibiotikakur på och skall hållas borta fån sin lillabror så mycket det bara går samt att vi måste vara noga med att desinficera våra händer mellan varje gång vi skall hålla på med lillkillen istället. SUCK Hoppas och ber att inte han också skall få dem för det kan knappast vara bra för en nyfödd lite för tidigt född bebis att få några extra bakterier att tampas med. Sen att jag inte borde lyfta lillgrabben på 5 veckor blir ju en stor utmaning. Wish me luck! Just nu känns det som om det är lite för mycket på en och samma gång, men som alltid brukar det ju ordna sig på ett sätt eller ett annat ! Hur som haver är det skönt att vara hemma och påbörja vardagen igen, vi ahr blivit väl omhändertagna på sjukhuset men som man brukar säga så är borta bra men hemma bäst! :)