Back on the back

Godmorgon på er alla!

För precis åtta veckor sedan låg jag i en sjukhussäng med lillkillen på min arm. Lyckan är obeskrivlig när man ligger med dom vid sin sida och bara ser dom. Hur kan någon vara så fin och så underbar.
Tänk vad tiden går fort, våran lilla kille växer så det bara knakar och vi älskar honom mer och mer för varje dag som går.
 Det skall bli så spännande att få följa med i hans utveckling och se vilken personlighet han får, vad han kommer att bli intresserad av och hur han kommer att börja se ut.
Vad kommer hans första ord att vara och när kommer han att lära sig krypa?
De är så underbara de här små liven, man kan sitta och titta på dem hur länge som helst och bara förundras över att man får vara med om något så här fint, att de är så perfekt skapade och att man endast vill dom det bästa man bara kan ge dom.

Imorgon är det ju julafton som antagligen ingen av er har missat. Jag och gubben har lovat att ställa upp i kyrkans julspel och skall få den stora äran att spela Josef och Maria.
 Lillkillen skall också få vara med och spela  lilla Jesusbarnet.
Igår var vi på övning inför julbönen och lillkillen sov sig igenom hela berättelsen.
Jag hoppas att han tänker göra det imorgon också, inte särskilt roligt om man sitter mitt i kyrkan med en väldigt ledsen gosse.

Om nån läste rubriken på dagens inlägg så kan de säkert gissa vad jag har gjort idag?
Joo jag har äntligen kommit mig upp på hästryggen igen.
Barbacka med grimma på åkern. Balansen var givetvis ett minne blott och att göra något annat än skritta var det inte ens en tanke på, men oj vad vi njöt.
Smilet upp till öronen och tårarna var inte långt borta :)