Fridfullt

Hej!

Om jag skulle beskriva stämningen här hemma just nu med 3 ord så är det lugnt och fridfullt.
Båda killarna sover och gubben är på gymmet och tränar.

Gårdagens smörgåstårta gör sig fortfarande påmind och jag känner att man åt en eller två bitar för mycket. Sen att man öppnade en konfektask när man kom hem igår kväll gjorde inte mättnadskänslan man hade i magen direkt mindre.
Som tur är så kommer en kompis hit ikväll och har lovat att följa med ut på en promenad så i bästa fall får man maten nedtryckt lite längre i alla fall.
Det brukar ju bli lite så här när det är juletid, oftast så äter man lite för mycket av det goda och tänker för sig själv att aldrig mera skall man utsätta sig själv för detta, men likväl nästa dag kan man tänka sig att äta något gott igen.
Tacksam skall man vara i alla fall att man kan äta sig mätt av precis vilken slags mat man vill.
Det är inte alla i denna värld som har den möjligheten och ofta så kommer det upp tankar i mitt huvud att man borde vara mera tacksam än vad man är.
Vi tar det som en självklarhet att det alltid skall vara så här att vi alltid skall ha god mat på bordet, en varm säng att sova i och att vi skall vara trygga när vi går ut på gatan.
Vi tar det för givet skulle jag vilja påstå.
Vi borde alla bli bättre på att dela med oss av det vi har tycker jag.
Jag tror inte att det är så många av er som läser det här som inte skulle ha möjlighet att hjälpa någon. Det behöver ju inte vara stora saker även som små sakerna kan ju vara guld värt för någon annan.
Ibland går det bara upp för mig hur självisk man egentligen är, åtminstone jag är väldigt dålig på att dela med mig av det vi har eller jag tänker inte ens på att jag kan göra det.
Jag glömmer bort att de saker jag själv inte använder kan hjälpa andra eller att de småslantar som bara ligger i min ficka skulle kunna vara mat för en hel månad åt någon familj i ett annat land. Tänk vad hemskt egentligen när man tänker på det..