Det här med att hitta sina muskler

God morgon!

Jag hade aldrig trott att det skulle kunna vara så här svårt att hitta sina magmuskler efter ett kejsarsnitt, det hade jag faktiskt inte.
Jag hade inte heller kunnat föreställa mig hur svårt det skulle vara att hitta tillbaka till ridningen igen, känslan timingen och kroppskontrollen. Det är verkligen en utmaning.
Vissa dagar har jag helt enkelt lust att bara ge upp och låta någon annan sköta om ridningen, någon som kan göra det så mycket bättre än man själv kan för tillfället.
Det är nästans så att man vill gråta.
Dock så kan jag inte sluta, jag tycker för mycket om det jag håller på med och jag inbillar mig i alla fall att det blir bättre och bättre bara man inte ger upp och fortsätter att träna.
Träna, öva och kämpa på om än i motvind.
Hästarna är det absolut inget fel på de vet vad de håller på med och bara jag hittar mig själv så blir det ännu bättre, men oj vad svårt det känns vissa dagar.
Tycker riktigt synd om dom vissa dagar när de har en obalanserad potatis på ryggen som inte vill hållas mitt på sadeln.

Övning ger färdighet sägs det ju och övar man inte så lär man ju inte bli bättre heller.
Att ge upp är ju inte riktigt min grej, jag är ju lite mer envisare än så.
Timmar i sadeln talas det ju om. Så det kan endast bli bättre, det är ju positivt :)