Idag firar vi minstingens första födelsedag med pompa och ståt.
Han kom dramatiskt till världen med ett akut kejsarsnitt efter en minst sagt komplicerad graviditet 28.10 för precis ett år sedan och man är fortfarande tacksam för hur bra det gick mot hur det skulle ha kunnat sluta.
Första fyra månaderna i livet mådde han inte alls bra.
Han var en mycket ledsen liten bebis och ingen visste riktigt vad som var fel. Han drog inte på munnen en endaste gång under de månaderna och orkade inte ha någon som helst ögonkontakt.
Att sova långa nätter var det inte tal om och vi sov på vardagsrumssoffan i 3 månader. Att trösta, mata byta blöjor eller ge närhet hjälpte inte, ingenting hjälpte, han var bara ledsen och hysterisk.
Både jag och Gubben visste att något var fel och till slut fick vi hjälp.
Efter det förvandlades våran gosse till en glad envis liten solstråle och det har han varit sedan dess. Han har alltid varit intresserad av att hänga sin storebror i hasorna och snabbt lärt sig nya färdigheter. Han har med sin envishet lärt sig saker innan han behärskat dom och sett till att ta sig fram i livet.
I förra veckan tog han sina första trevande steg och i dagens läge kan han promenera genom rummet om än lite vingligt.
Vi älskar honom så otroligt mycket och är så glad att han är en del av våran familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar