Vet ni vad jag hörde på radion häromdagen?
Det diskuterades parförhållanden och äktenskap förr och nu.
Det diskuterades om man kan leva med någon livet ut och om det är okej att skilja sig.
Svaret man kom fram till var att nutidens äktenskap och förhållanden inte är som förr, de är lite som allt annat nytt ämnade att hålla två år och sen skall man ha något nytt.
De jämförde ett äktenskap lite på samma sätt som när du har ett jobb, det är nyttigt att byta lite nu som då.
Den inställningen gillar inte jag riktigt.
Om man går in i ett förhållande med bakdörren alltid öppen, blir det riktigt bra då? Är det inte väldigt skört i såfall och blir det inte i så fall att man inte riktigt kan lita på varandra?
Om man går in med inställningen att här stannar jag tills jag hittar någon bättre, eller om man jämför mig då som har jobbat som vikarie mest hela tiden så skulle ju jag borda hoppa runt från karl till karl och hålla mig till den som betalar mest.
Nej jag kan inget annat än tro att den man älskar är värd att kämpa för att man inte bör ge upp fastän det blåser lite. är det inte genom svåra tider man blir starkare?
Givetvis så finns det förhållanden som inte är bra och som inte är hälsosamma och där är det ju annat givetvis!!
Nåja hur som haver så går jag i alla fall in med den inställningen att jag skall försöka mitt bästa och för att en relation skall vara bra behöver man hålla den levande.
Just därför skall jag och Gubben på date ikväll.
Jag tror att det är viktigt att prioritera tid tillsammans lite nu som då för att hålla kärleken levande, att man tar en liten paus från vardagsstressen, fixar barnvakt och hittar på något tillsammans.
Jag tror att det är vanligt att man tappar bort varandra lite under småbarnsåren.
När man är mitt uppe i det så går mycket tid åt att bara få vardagen att rulla.
Blöjor som skall bytas, barn som skall matas, lillen som skall tröstas och kläder som skall tvättas och allt vad det innebär.
Samtalen under dagen blir inte så givande och man hinnr inte diskutera eller fundera så mycket eller allra minst hitta på något tillsammans. Vissa kvällar hinner man knapp titta åt varandra. Speciellt såna kvällar när jag skall ut med hästarna och Gubben skall träna, då byter vi bara av varandra och träffas i princip innan läggdags.
Just därför tror jag att det är bra att lite nu som då pausa och ta lite distans tillsammans, det behöver inte vara länge men en liten stund när man bara ser varandra, hittar på något roligt eller bara sitter och äter i lugn och ro. Sen kommer man hem igen med förnyade krafter.
Tack Syster yster för att du ställer upp ikväll :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar