Hej Bloggen!
Just nu så skrivs det artiklar och inlägg om fäder och om de borde få fira farsdag eller inte.
Det skrivs om värdelösa pappor och pappor som aldrig är hemma.
Det skrivs om pappor som inte förstår och inte finns där för sina barn. Är de ens värda att få firas?
Det skrivs om mammor och allt vad de går igenom och hur de egentligen borde få två morsdagar.
Det skrivs om Girl Power och hur ädelt det är att vara en mor.
Jag kan tyvärr inte låta bli att bli lite provocerad.
Varför är alltid allting männens fel?
Visst finns det dåliga fäder där ute.
Visst finns det Pappor som inte är delaktiga i sina barns liv.
Visst finns det stolpskott här och var.
Dock är det väl lika med oss mammor?
Inte är väl vi heller perfekta alla dagar.
Skall de mödrar som satt sina barn på dagis inte heller ha rätt att fira morsdag.
Skall mödrar med fritidsintressen också straffas samt karriärskvinnor?
Skall vi sluta gratulera folk som fyller år bara för att de inte tycker som oss, skall vi sluta ge julklappar åt dom som inte gjort oss en tjänst?
Nej ibland förstår jag bara inte!
Ett barn har ju ofta två föräldrar. Allas förhållanden ser ju olika ut.
Vissa spenderar mycket tid med sina barn, andra mindre.
Vissa delar på hushållsarbetet medans andra har hittat någon annan lösning.
Vissa väljer att dela på föräldraledigheten medans andra väljer att till exempel mamman stannar hemma.
Vissa barn har skillda föräldrar och vissa barn har föräldrar som älskar varandra över allt annat. Vissa har trygga uppväxt förhållanden medans andra kommer från en rörig bakgrund.
Jag tycker att det är en självklarhet att man skall fira farsdag precis som man firar morsdag, Varför skulle man inte?
Hur man än ser på det så behövs det ju två personer för att få till ett barn och den titeln kan väl ingen ta av dig vem du än är som person?
Jag tycker inte att jag har det sämre ställt fastän jag är hemma på dagarna med våra två barn.
Jag tycker inte att jag är en bättre förälder heller för den delen.
Jag är inte värd mer beröm bara för att jag är modern.
För mig är det ingen skam att min man tjänar mer än jag och inte heller att han har möjlighet att jobba så mycket han vill.
Vet ni varför?
Eftersom vi är ett team och delar på allt.
Vi tar gemensamma beslut och hittar en lösning som fungerar för oss och som är bäst för vår familj. Vi försöker att hjälpas åt och att älska varandra allt vad vi förmår.
Vi är bra på olika saker och vi ser olika saker som behöver göras.
Ingen av oss är en bättre förälder än den andra och vi gör inte allt på samma sätt i olika situationer.
Barnen älskar sin far och han älskar dem.
Jag vet att han med all säkerhet skulle gå genom eld och vatten för dem.
Kärleken till barnen gör ont, man önskar att man skulle kunna ge dom hela världen, att dom alltid skulle vara säkra och att något aldrig skulle hända dom.
Barnen är vår framtid och deras far är absolut värd att firas!
Fint skrivat. Håller absolut med! :)
SvaraRaderaMitt i prick...så bra skrivet:-D
SvaraRadera