Söndag hela dagen idag och sjukstugan fortsätter här hemma.
Minstingen bokstavligen vägrar att sova men vill definitivt inte vara uppe heller, så föräldrarnas tålmod är på bristningsgränsen, men skam den som ger sig sägs det ju!
Har förövrigt inte berättat om ultraljudet som vi var på i vecka 32 för att utreda hur förlossningen kommer att bli.
Allt såg bra ut med bebis, den växer så det knakar och väger redan strax på 2 kg.
Jag fick också ligga i CTG kurvan en stund och det var en mycket aktiv bebis därinne som sprättade och hoppade på med pulsen ibland upp till 180..
Gynekologen vid malmska ville inte uttala sig om förlossningen utan valde att skicka oss vidare till Kokkola i vecka 36 och där skall vi då planera hurudan förlossning det skall bli.
Själv så vet jag inte riktigt vad jag vill.. Det är lite både och.. Sålänge det inte strular till sig bara så är jag väl nöjd..
Jag är inte den typen som skulle känna mig snuvad på min förlossning om det blir kejsarsnitt.
Det ända jag tycker är trist är den långa rehabiliteringstiden efteråt.
Jobbigt att inte få lyfta något och inte få vara igång. Väldigt opraktiskt när man har småbarn och hästar.
Å andra sidan har jag inte heller någon lust eller motivation med en panikartad förlossning som slutar med att läkare springer hit och dit och inte vet vad de skall göra.
Hade gärna haft ordning, reda och trygghet denna gång om vi säger det så. No more drama for me!
Idag är jag extra tacksam över att ha medryttare!
Alla hästar har blivit ompysslade samt att Breeze och Mellizza har blivit ridna.
Boxarna är mockade och stallgången sopad. Otroligt skönt att inte behöva fundera på det idag.
Jag har fullt sjå att få ut och in dom på morgonen och kvällen på grund av febern och förkylningen. Det går långsamt, långsamt, långsamt och svetten rinner och lungorna värker så de nästan sprängs tydligen har dom sagt upp kontraktet och vägrar samarbeta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar