Tänkte att jag skulle ta och klippa ansiktet på fölet liksom många andra arabfölägare gör.
Främst i träningssyfte för både mig och fölungen.
Well började tappert på i den mörka häst boxen och det gick förvånansvärt bra. Gubben följde med som fölihållare och Meciliah stod lugnt och nyfiket och tittade på vad vi höll på med. Allt var frid och fröjd ända tills maskinen slutade fungera. Nu har jag därför en mycket välgömd vacker fölunge hemma i hagen. Eller fölungen ser man ju men om man inte vet vad som hänt så ser hon förskräcklig ut. Halvklippt, halvårig och runt ögonen sitter all päls kvar så man kunde tro hon har glasögon. Hon ser för rolig ut den lilla stackaren.
Annars då så chillar vi på här hemma. Vi bor typ utomhus och äter i princip alla måltider ute. Barnen pysslar på med både det ena och det andra. Försöker hjälpa till i stallet och tycker det är roligt ända tills man tömt kärrorna, då blir det plötsligt tungt.
Skafferinallare har de också blivit och hittar både det ena och det andra när man vänder ryggen till.
Igår kväll var vi och sjunga ut farfar som har dött. Jag tror inte man riktigt har förstått att han verkligen är borta. För hans del är det bra att få slippa alls plågor, han har det bra nu. Dock är det endå så tomt så tomt när han inte längre är här. Hans plats är tom och han är saknad av många.
Dock kommer jag alltid att minnas honom med glädje, en förnöjsam och lugn person som alltid var väldigt snäll. Han var en fridens man och en riktig filosof. Vila i frid älskade farfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar