Jag har blivit uppfostrad att om någon behöver hjälp och man själv har möjlighet så är det en självklarhet att man hjälper.
Speciellt om det är något litet, någon som behöver en hjälpande hand.
Sitter någon på vägkanten och gråter så är det en självklarhet att man stannar och frågar om det är något som är fel.
Behöver någon vän i en krissituation slippa från punkt A till punkt B och man själv sitter hemma på datan så är det klart att man åker iväg och skjutas.
Har din granne slut på mjölk sent en kväll när barnen skall sova så är det en självklarhet att du lånar dom om du har.
Tappar Gubben framför dig plånboken så plockar du förståss upp den och springer ikapp och säger att här är din plånbok.
Kommer en vilsen fram till dig och frågar efter vägen så är det väl självklart att man försöker visa dom rätt?
Om din mor har låst ut sig på trappan är det väl självklart att du bjuder hem henne till ditt istället och hjälper henne att komma in till sitt hus igen.
Du stoppar inte andras plånböcker i din egen ficka.
Du lämnar inte grannens barn gråtandes i diket med cykeln över sig.
Du låter inte din bästa vän missa tåget som denne måste hinna till.
Behöver din granne låna lite mjölk som du har i överflöd så förstår jag inte varför du inte skulle låna dem.
Sitter grannens katt på vägen när du kör förbi så bromsar du om du hinner!
Ibland blir jag bestört över människors tankar.
Jag orkar inte hjälpa dig, har du inte köpt smör får du väl skylla dig själv.
Det är ditt fel att du sitter där i diket och fryser någon ihjäl skulle de ha satt på sig mera kläder.
Nu blev detta ett deprimerande inlägg.. men citatet "allt vad du vill att människor skall göra för dig, det skall du också göra för dem" det är att eftersträva.
Det sägs också att i nöden prövas vännen och detta är också ganska tänkvärt.
Jag har många fina människor runt omkring mig, jag känenr många underbara människor och jag är glad att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar