Just nu så går livet lite på halvfart.
Det är lite för mycket som inte fungerar för att jag riktigt skall kunna gå i någon riktning.
För mig är det jobbigt att inte kunna tänka framåt, jag är så van att alltid ha ett mål i sikte.
Speciellt nu när nuet är lite småkaotiskt så är det svårt att ta det tillvara också.
Det är mycket saker som behöver tas itu med och när jag väl kommer så långt så kommer frågetecken att rätas ut också.
Det känns lite som att vi befinner oss i en uppförsbacke just nu och jag har en känsla av att vi knappt klarat oss uppför halva backen. Jag känner mig trött och andfådd.
Dock vet jag också att det är lika bra att fortsätta knata upp för den tunga backen för annars får du göra om allt istället.
När man sen står där på toppen av berget och pustar ut så brukar det ofta vara mödan värd, så är det bara.
Tyvärr tror jag art jag tillfälligt har stannat i backen och satt mig ner för att ta en paus. Jag sitter väl och väntar på att någon skall komma dit och ge mig lift upp för resten av backen.
Att sitta för länge och göra ingenting är farligt, då blir det ännu tyngre och mera övermäktigt med tiden tyvärr.
Wilma Hellen som fotat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar