Även hundar blir gamla och idag var dagen när min eller allas älskade cockerspaniel Mira fick somna in.
Jag glömmer aldrig dagen för 13 år sedan hon flyttade hem till oss och jag kommer definitivt aldrig att glömma hur viktig hon var för mig under den tiden jag hade ätstörningar. De tassarna har sprungit tusentals kilometrar vid min sida, troget och alltid med en glatt viftande svans.
Hon har tröstat mig många gånger och hennes närvaro har alltid känts bra. Jag har lagt oerhört många timmar på att träna och uppfostra den hunden och hon har hängt med under många skeden i livet.
Hon kommer att vara saknad av många.
Tomt kommer det att bli när ingen överlycklig hund välkomnar en när man kommer hem.
Dock även om det är sorgligt så är det också en känsla av frid.
Gamla djur skall inte behöva lida.
När man märker att deras liv lider mor sitt slut.
Kroppen är trött och de har ont.
Då är det ens skyldighet att låta dom somna in, hur tomt det än blir!
Nu vilar hon, lilla älskade glada Mira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar