Syster ringe imorse och frågade om vi ville ha barnvakt och det må ni tro att vi ville.
En stund senare var jag och Gubben iväg på tumis eller minstingen fick följa med. Känslan att bara ha ett barn med sig var avslappnande och avstressande.
Plötsligt räckte man till.
Bara en som grät och en som var hungrig, bara en som ville ha uppmärksamhet.
Vi for in till stan en sväng och kollade on det nya köpcentrumet. I hela 10 minuter. Märklig känsla, har inte handlat kläder åt mig själv annat än secondhand på sista tiden.
Kollade bara snabbt runt och konstaterade att mitt sätt att tänka har ändrats, att hobbyshoppa är inte längre roligt och jag prioriterar annat nu.
Nöjda och avslappnande for vi sen och äta till Saigon.
Alina var trött och lite ledsen men inte ens det rubbade vår matstund.
Bara ett barn som grät, det fixar vi, så kändes det.
Bara en som hade ljud gjorde aTT vi endå hade ro att äta och prata, vi hörde till och med vad den andra sa.
Att kunna skifta mellan famnarna och ibland ha händerna tomma
, det är också ovanligt. Att inte behöva springa benen av sig under en måltid är också ovanligt men ack så skönt.
Tror vi är lite miljöförstörda för tillfället.
Så många behov av så många små på en och samma gång så bara ett barn känns väldigt väldigt lite.
Hade vi bara haft ett hade det dock säkert känts som mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar