söndag 19 februari 2017

Lånad tid

Hej!

Söndag idag och söndag är en sådan dag som det är värt att tänka genom livet lite extra.
Det är helt klart en bra ide att påminna sig själv om att livet egentligen inte är så långt och att varje minut som går aldrig kommer igen.
Varje situation som man befinner sig i och som man tacklar blir avgörande för hur livet sedan fortsätter och vetskapen om att man aldrig kan spola tillbaka tiden gör att man njuter av de fina stunderna ännu mer och försöker reda ut de situationer som blivit fel på ett eller annat sätt.
Livet är så oförutsägbart, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet, det går helt enkelt inte att gissa sig till.
Lycka, sorg, framgång eller motgång vad som helst kan liksom hända.
Varje ögonblick seglar förbi och rätt som det är så befinner du dig där du aldrig trodde du skulle vara, du har förlorat en vän, du har hittat en partner, en dag har du fått jobb i nästa har din mamma dött.
Poängen med detta inlägg vet jag inte riktigt vad är men just idag är jag tacksam över var jag befinner mig idag.
Att jag är född i Finland, att jag har en underbar familj, att jag trivs med livet.
Jag är också tacksam för att vi lever i ett land där religionfrihet råder, att jag fritt får tro att det finns ett liv efter döden.
Att detta korta liv inte bara är en slump utan att detta bara är början och ett avgörande steg som kan leda till något större.
Tacksam att jag får tro att det finns en konstnär där uppe som skapade allt detta som finns ner på denna jord.
Tacksam att jag får tro att det finns en mening med allt och att det finns rätta svar därute.
Tacksam är jag också för att det finns rätt och fel, saker som på riktigt är rätt och fel och inte bara åsikter.

Bonusbilder på mig och Breeze.
Jag njuter av varje sekund på hennes rygg, andas in varje millimeters sekund, känner av alla rörelser, suger in känslan, bevarar den i mitt hjärta.
Vetskapen om att jag inte vet hur länge det kommer att gå och om det kommer att gå, eftertänksamheten, lyckan, sorgen, frågan, allt är ovisst, men just när jag sitter där, vi hittar rytmen, vi hittar dansen, den osynliga kommunikationen, då stannar tiden någon sekund och jag tar den till mig och lever länge på känslan. Som jag älskar denna häst!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar