Vitt bröd med ost och avokado, så fruktansvärt gott.
Det hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle lära mig tycka om men nu har det nästan utvecklats till ett beroende.
Något annat i vårt vuxna liv är en tanke som slog mig igår.
Jag vårdar ständigt någon, på jobbet vårdar jag åldringar här hemma vårdar jag barnen och på min fritid vårdar jag hästarna och däremellan så vårdar jag flasklammen.
Inte konstigt att man ibland känner sig lite tom inombords.
Inte så ofta man har tid med att bara vara självisk eller strunta i vad andra vill och behöver.
Jag längtar efter en dag när man inte ständigt följer klockan och tillfredsställer andras behov.
Ta mig inte fel, jag älskar mina barn och jag älskar våra djur och trivs väldigt väldigt bra med mitt jobb men till exempel igår hade jag en dag när jag helst bara hade gömt mig undan i någon skrubb med en bra bok och bara flytt verkligheten en stund.
Hade behövt ha en stund när ingen behövde mig.
Som tur var fick jag det.
Syrrorna ställde upp som barnvakter och jag och Gubben slapp iväg på stan en stund.
Blev en pizza på mr banks och ett besök till Prisma och det var precis vad jag behövde för att ladda mina batterier litegrann.
Bonusbild på Jenny och hennes Piraya som rids bettlöst med en barbackapadd.
Typ omöjligt att hitta sadel åt den hästen och bett tycker han inte om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar