Gång på gång har folk påmint om oss att vi skall förstå att ta vara på småbarnstiden och tiden när de är riktigt små, försökt få oss att förstå att den tiden är snabbt förbi och att man skall passa på att njuta när de ännu är i åldern när de inte hittar på så mycket hyss.
Med första och andra barnet förstod jag inte alls vad folk menade, skulle de nån gång vara jobbigare än en liten bebis, då ville man att de snabbt skulle bli lite äldre och mera självgående och tro mig två och tre års åldern är nog härlig den med men oj vilken utmaning det ställer en för.
Vi har två grabbar i trotsåldern just nu och vi sliter vårt hår och utmanar våra gränser varje dag, pust säger jag bara när de små rackarungarna gaddar ihop sig mot oss eller mot varandra.
Det är mycket viljor hos oss just nu och mycket hyss och mycket gnabb.
Vareviga dag har vi nya utmaningar att stå för, vi ser saker flyga förbi, vi har barn som inte vill något och som kan allting själv. Vi har åsikter om vad som skall ätas och inte ätas och vi har barn som grälar så stickorna sprättar och amn får fundera när någon av dem skall ha ihjäl den andra.
Just när man sitter där i kaoset medan en ropar dumma mamma medan den andra sliter storebror i håret efter att de hittat tuschpennorna och lekt konstnärer på väggarna så tittar man på den lilla oskyldiga snart ettåriga tjejen som lyckligt kryper runt på golvet och tuggar på en sladd och som sen lyser upp när hon ser en och kommer krypandes och vill sitta och mysa en stund i famnen, då förstår man innebörden varför man skulle njuta så länge de är spädbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar