Denna morgon vaknade jag upp med ett betydligt bättre humör, ingen ilska så långt ögat når. Slocknade redan vid halv 10 igår när vi låg på soffan i gubbens brors lägenhet och kollade film. Gissar att jag var ganska så trött.
Idag skall arabprinsessan få göra det hon tycker bäst om, nämligen hopptävla. Hon är lite småintressant att hoppa med för alla nya hinder skall tittas på en gång men sen efter det så vet hon vad som gäller och då hoppar hon galant. Innan jag lärde mig hur hon fungerade så kan man väl säga att en bana kunde se ganska så knyckig och ryckig ut eftersom det var full fart och sen tvärstopp vid varje hinder och sen hopp från stillastående. Tillslut lärde man sig att alltid tävla 2 banor med henne. En låg titta på alla hinder klass och sen en vanlig klass.
Själv skall jag stå på marken denna gång och hålla tummarna samt hejja. Jag tycker nästan att det är lika nervöst att titta på som att tävla själv.
Sen tycker jag att det är ganska sjukt hur mycket fokus som läggs på tävlingar nu för tiden. Speciellt pressen som ponnybarnen på elitnivå har. Föräldrar som står och skriker och gapar och förväntar sig stora resultat och småflickor som gråter redan på framridningen. Då tycker jag att något har gått fel. Ponnytiden tycker jag att skall vara något roligt en tid när man prövar sig fram och lär sig lite allt möjligt. Inte bara press press och resultat utan mycket lek och skoj också.
Sen finns det ju de som verkligen vill satsa och tävla och det är inget fel i det heller men jag tycker att tävlingar inte skall vara ett måste. Ifall man inte tycker om att tävla så finns det så mycket annat roligt man kan göra med hästar
Sen finns det givetvis helt underbara ponnyföräldrar också och barn det får man inte glömma :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar