Äntligen är alla helgens kalas slut, ta mig inte fel nu jag tycker om att gå på kalas och jag är så glad över alla fina människor vi har fått fira, men efter tre kalaslånga dagar med massor av folk överallt med magen full av godsaker och med kroppen inträngd i en klänning känns det fruktansvärt skönt att återgå till vardagen.
När man är i stora folksamlingar blir det lätt så ytligt, man skall vara glad man skall gå runt med ett leende på läpparna och när folk frågar hur man har det skall man svara att allt bara är bra och sen när man frågar andra hur de har det så svarar de precis samma sak. Sen när man kommer hem och funderar på hur mycket vettigt som har blivit sagt på den dagen så kommer man fram till att man inte är mycket klokare än innan man gick hemifrån. Ursäkta mig för mitt dåliga morgon humör, men idag är jag faktiskt trött och väldigt stressad. oroligheten känns i hela kroppen och då får jag svårt att sova och när sömnen blir lidande blir jag ännu mera stressad samt får mindre gjort så den kombinationen är väldigt dålig. Jag tycker om att ah mycket på gång, men när det är saker på gång som måste bli gjorda och jag vet att jag inte klarar av att göra dom helt själva så blir jag frustrerad. jag avskyr att inte kunna göra vissa saker själv att bli tvungen att fråga om hjälp och vänta på att det skall bli gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar