Igår kunde jag inte hålla mig längre, jag bara måste bara få känna av friheten och farten som arabprinsessan har i sina snabba ben.
Meciliah fick stanna hemma i boxen och så sadlade jag Mellizza, satte grimman på och skrittade bort till vägen bakom travbanan, prinsessan visste vad som var på gång och gick med snabba vägvinnande steg och spetsade öron hela vägen. När vi hade kommit en bit och fått värmt upp oss båda var det bara att viska i hennes öra och fråga om hon ville springa. Den frågan behövde jag inte fråga två gånger på sekunden slog hon över i galopp och snabbt gick det, fortare och fortare med tårar som sprutar i vinddraget . Glädjen och friheten man känner när man susar fram på henne är obeskrivlig, för en kort stund glömmer man tid och rum och bara njuter, man känner leendet smyga sig fram och man är endast lycklig. Det är precis så det skall vara tycker jag, bort från alla måsten och all prestation.
Annars har vi inte mycket extra på gång, det är lite lugnare på alla fronter nu vilket är skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar