Ride for cancer

Hejsan!

På gårdagens schema stod det Esse Horse Show- Ride For Cancer.
Jag tyckte att det var ett fint initiativ från föreningen att alla anmälningsavgifter som kom in skänktes till cancerfonden.
Esse Horse Show är något som hör till varje år, ända sen man var liten har man sett fram emot den tävlingen så otroligt mycket, det hörde till en av höstens höjdpunkter.
Jag minns så väl hur man som liten stod och hoppades och hoppades att någon skulle fråga om man ville hålla i deras häst så länge de gick banan, fick man det så levde man på den glädjen en lång stund.
Nu har man kommit ifrån den delen att man bara står och dreglar och är avundsjuka på alla andra som får ha med egen häst. Inte hade jag i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig att jag en dag skulle få åka iväg på tävlingar med egen häst och vara den som frågar om nån kan hålla min häst så länge jag skall gå banan.
Nu kunde jag ju inte vara med själv i år på grund av lillbebisen i magen, men arabprinsessan fick vara med i alla fall och det är också roligt.
Igår var det speciellt roligt att titta på både häst och ryttare eftersom man verkligen börjar märka att de har hittat varandra och arabprinsessan börjar förstå vad som förväntas av henne.
Konstaterade för mig själv att även fastän jag själv skulle ha suttit på ryggen så skulle jag inte ha kunnat göra någonting annorlunda eller bättre. Då vet man med all säkerhet att det är rätt och man kan bara njuta av att se på :) Det blev två felfria rundor för häst och ryttare med en 4de placering i första klassen och en 5te i den andra. Det tyckte jag dom var värda.
Mellizza är en rolig liten prick. Hon är lika stolt över sig själv varje gång hon varit ute och gjort någonting bra, då vet hon att hon är duktig. Oj vad jag önskar att den hästen kunde leva för alltid, hennes ersättare kommer inte att kunna hittas på denna jord.