onsdag 8 oktober 2014

Ibland blir man förvånad

Hej!

Så har vi då en ny dag med nya möjligheter. På dagens schema står det rådgivningsbesök nu från morgonen så bara jag får på mig lite mera anständiga kläder och borstat genom håret så skall jag bege mig iväg dit. Tycker att det är en hel massa springande till hälsovårdscentralen och sjukhuset för tillfället. Nästa vecka har vi inbokat ett ultraljud också, vet inte hur många ultraljud denna stackars bebis skall bli tvungen att utstå. Nåja hur som haver så är det ju bra att de kollar upp en och sköter om en så att man inte behöver fundera så mycket på egen hand. Om jag räknar rätt så är det vecka 34 +5 idag så man kan ju nog konstatera att det börjar närma sig med stormsteg. Snart får jag börja ta å packka BB väskan och förbereda lite annat smått och gott.
Jag tror inte att jag har förstått det riktigt själv hur nära det börjar vara, jag minns när jag var gravid med lillgrabben så hade jag exakt koll på alla datum och alla tider och visste precis vad jag skulle svara när folk frågade. den här gången får jag ta och tänka efter och försöka räkna bakåt och då kan det plötsligt slå mig hur nära det börjar vara nu. kanske är det inte konstigt om man inte springer lika fort längre och har lite svårare att ta sig upp från golvet :) Många har frågat om jag tror att liten i magen är en flicka eller en pojke och jag svarar lika varje gång. Jag vet inte och har ingen aning det ända jag vet är att det inte spelar någon roll båda könen är lika mycket värda och barnet kommer att vara älskat hur som helst.

Lillgrabben passade på att förvåna oss igår, egentligen var det inget märkvärdigt men jag hade bara inte tänkt att han skulle gilla ärtsoppa. Tydligen var det något av det godaste han har ätit i sitt liv åtminstone så verkade det så igår när han slevade in sked efter sked.

Mellizza slapp iväg till ridplanen och skutta en stund igår. Det var riktigt roligt att se henne fräsa runt på ridplanen och hur hon tog i från tårna när hon flög över alla hinder. Det märktes på henne hur roligt hon tyckte det var att få komma ut och röra på sig ordentligt, man fick skratta högt åt henne många gånger när man såg hur glad hon var :) Det är nog tur att jag har duktiga ryttare som hjälper mig med hästarna nu när jag inte kan göra så mycket själv!
Jag hade med kameran men den valde minsann att svika oss riktigt rejält igår. Den bjöd oss på endast suddiga suddiga bilder, Behöver jag ens nämna om vad jag önskar mig i julklapp?












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar