Vilket busväder vi har idag, riktigt skönt att veta att man inte har några måsten som ligger och väntar på en utomhus och att man med gott samvete kan sitta inne och njuta av morgonkaffet.
Vet ni vad jag kom fram till igår? Jag har flera dagar eller i lite mer än en veckas tid gått och funderat på varför mitt hår plötsligt har börjat tova ihop sig alldeles förskräckligt.
Vanligtvis så behöver jag inte borsta det så värst ofta bara jag använder balsam, men nu så fastän jag duschat och använt balsam regelbundet så har mitt hår sett ut som ett kråkbo varje morgon även om jag försökt reda ut det varje dag.
Igårkväll när jag stod i duschen så märkte jag plötsligt av en slump när jag skulle sätta balsam i håret att det stod shampoo på det som jag trodde var balsamflaskan, bytte då till den andra flaskan och tror ni inte att det stod shampoo på den också.
Så i nästan två veckors tid har jag dubbeltvättat håret med enbart shampo, inte konstigt att det inte har blivit lättare att reda ut mitt långa hår.
Hur jag har kunnat vara så dum och köpa 2 shampoflaskor en megapack och en vanlig ids vi inte ens tala om. Det mesta har ett svar kan vi ju i alla fall vara överens om.
Dagens tanke far sen till ett helt annat ämne, ett mycket viktigare ämne kan man också säga och det är barn och umgänget med deras pappor. Läste en artikel på ÖT idag om att papporna ofta känner sig utanför när de far med på rådgivningsbesök och att de blir behandlade som luft.
Sånt gör mig lite irriterad men samtidigt lite ställd. är det så, isåfall tycker jag att det är fel? Personligen så anser jag att papporna är precis lika viktiga att se som det är att se hur mammorna har det.
Pappans roll i familjen är ju också viktig och att han får känna sig delaktig.
Han har kanske också frågor han funderar på och behöver lite vägledning och stöd precis som vilken annan förälder som helst.
Mår inte pappan bra så mår knappast mamman bra och det går ut över det lilla barnet i värsta fall och givetvis tvärtom också.
Vi har själv inte råkat ut för något sånt när gubben har varit med på några besök. jag tycker att de har behandlat oss allihopa väldigt väl när vi varit på både sjukhus och rådgivning med lillgrabben.
Jag tycker att de har varit bra på att vägleda oss båda när vi har funderat på något åtminstone har jag upplevt det så, men sen när jag tänker efter litegrann så kommer jag ihåg att han faktiskt nämnde en gång att det känns som om alla bara undrar hur jag och lillgrabben har det och att det inte funderas lika mycket på papporna och hur det går för dom... Ibland kanske man inte ens tänker på att det fokuseras väldigt mycket på mamman och barnet och tar för givet att pappan bara hänger med i bara farten.
Det finns tyvärr inte så mycket mera att skriva om, inga nya intressanta saker i alla fall.
Hästarna fick hovarna fixade igår, så nu har Mellizza vinterskorna på.
Både jag och Gubben trodde att Meciliah inte alls skulle uppföra sig under verkningen eftersom igår var en sån dag som hon motionerade sig själv väldigt flitigt om vi säger det så, men surprise surprise så stod hon väldigt lugnt och stilla så det var jätteskönt.
Lillasyster hann komma hit en sväng efter skolan och red ut med Mellizza. Det var roligt men väldigt kallt åtminmstone för mig som satt på cykeln. Borde ha lyssnat på gubben och satt på mig mera kläder, men är man envis så är man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar