Ifall jag just idag skulle vara 18 år, ha egen lägenhet och ingen familj så skulle jag ligga och slagga på soffan precis hela dagen med en stor godispåse och en hel hög med filmer.
Jag skulle antagligen inte stiga upp ur soffan mer än när jag skall på wc eller när jag skall fylla på godisskålen. Känslan jag har idag kan liknas med en sån som man har dagen efter en lång festnatt. magen känns lite i uppror, man mår lite halvkasst. Håret är risigt och borde tvättas och man själv är väldigt slak och har inte lust med ngåot vidlyftigt. Att sitta och stirra ut genom fönstret är helt tillräcklig underhållning och tanken på att man ens skulle göra något aktivt är väldigt långt borta.
Nu ser ju verkligheten ut lite annorlunda. Gårdagen var inte någon lång festnatt. Jag har ingen stor godispåse och inte har jag någon Tv heller. Att bara ligga och slagga på soffan får jag också glömma. Stackars stackars mig..
Skämt åsido jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv, jag trivs bra som det är.
Godis finns i affären om jag behagar åka iväg och köpa. Filmer finns på datorn om jag ids leta och alla barnen + gubben sover så det är fritt fram att slöa hur mycket jag vill, men tror ni jag orkar göra det ? icke sa nicke!
Ikväll kommer syrran hit och sover över.
Gubben åker till Helsingfors inatt, han skall på någon utredning angående sitt knä. Det blir intressant att höra vad han får för utlåtande därifrån.
Lite humor är det ju nog att man måste anlita barnvakt fastän man själv är hemma.
Nästan så man känner sig lite smått handikappad måste jag erkänna, men vad hjälps det när man har lyftförbud.
Trevligt med sällskap blir det i alla fall. Trivs inte med att vara länge ensam hemma.
Jag tror det kanske beror på att man är uppväxt med mycket liv och rörelse runtomkring sig så man är helt enkelt inte van att behöva sitta för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar