Om det är något som irriterar mig så är det när folk stjäl ens bilder utan att fråga först.
Ifall folk ber om lov för att använda ens bilder så har jag absolut ingenting emot det men om folk bara tar och sen använder dom fritt på diverse forum och sidor så blir jag lite småsur. Själv använder ajg mig ibland av syrrans bilder men eftersom jag vet att jag får använda dom bara jag skriver att det är hon som fotat så är det ju okej :)
Denna natt har inte varit mycket bättre än förra. gubben offrade sig för laget och steg upp klockan 4 med lillkillen, innan det hade jag försökt få honom att sova i X antal timmar.
När hans en somnade runt en sjutiden så kom lillgrabben upp så dit for den natten i ett enda huj. Misstänker starkt att det blir en hel del kaffepimplande idag vilket kanske gör gott åt mitt låga blodtryck.
För tillfället är det väldigt svart och mörkt när jag stiger upp samtidigt som rummet svajar.
Tur att jag inte börjat svimma än i alla fall för det tycker jag är lite mindre kul.
Gårkvällen var trevlig, vi hade mina barndomsvänner på besök . Det blev en hel del prat skratt mat och spel. Det var väldigt synd att J. inte kunde komma och att E. befinner sig på andra sidan jordklotet. Inte så lätt att få hela gänget samlat.
Barndomskamraterna har man nog hållit ihop med i vått och torrt sen man var väldigt liten och det är häftigt att vänskapen består. Oavsett hur länge man är ifrån varandra så vet man var man har varandra och kan prata om allt mellan himmel och jord. Vi har alla upplevt så mycket tillsammans, både roliga saker och svåra saker, men det är ju sånt som för en närmare varandra!
M. började jag umgås med när jag var 3 år.
Mitt första minne av henne var när hon som 2 åring cyklade förbi vår gård med sin lilla cykel.
Några dagar senare kom hon och hennes mamma in till oss på besök och vi klickade direkt.
Vår favoritsysselsättning på den tiden var att leka med våra dockor.
Vi har nog skuttat oändligt många kilometrar med våra dockvagnar.
Sen när vi blev lite äldre så blev det mest hästlekar istället.
Plåtarna på min mamma och pappas betongveranda är fortfarande alldeles buckliga från när vi har övat lättrav på staketet.
Häst lekte vi så länge att vi till slut började skämmas allt för mycket för att våga visa det öppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar