Vet ni vad som slog mig en dag?
Jo att det är exakt 20 år sen jag började dagklubben.
Det betyder att det är 18 år sedan jag började på ettan och av någon underlig anledning så får det mig att känna mig riktigt gammal.
Att säga att för 20 år sedan när jag var barn så gjorde vi si och så låter som om det var för väldigt länge sedan.
Jag tycker ju att det var just jag gick ut högstadiet och jag minns ju ännu första dagen när jag började lågstadiet och for tillsammans med mamma till skolan.
Det känns nästan som igår men trots det är det hur länge som helst sen.
Hur mycket skall det inte ha ändrat i skolan sedan jag började där.
Då var det mest papper och penna som gällde.
Nu är det säkert en hel del teknik ipadar och andra saker.
En dator fanns ju inte ens i varje hem.
Om man fick tillgång till att spela dator så var det högst en gånger i veckan. Då kunde man sitta hela kompisgänget framför datorn och spela lejonkungen.
Jag minns ännu när jag fick min första mobiltelefon.
Då gick jag i årskurs fem och fick ärva min pappas gamla Samsung.
Innan dess hade man mest ringt från hemtelefonen.
Jag minns att man kunde alla kompisars hemtelefonnummer utan till och ringde och frågade ifall de ville komma ut och leka. Ifall ingen svarade så var det inte hela världen då visste man bara att de var borta.
Nu om ingen svarar då man ringer funderar man om något är fel, har det kanske hänt något då de inte svarar?
Jag undrar vad våra barn kommer att trycka om oss som föräldrar,
Kommer de att tycka att vi är helt stenålders och omoderna som inte fattar oss på deras nymodigheter. Jag undrar vad som kommer att ändras tills de börjar i skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar