Jag måste bara få berätta

Hej!

Jag och Lillkillen var till rådgivnngen idag på tre månaders kontroll. Allt var väl med lillen förutom att vi fick lite latläxa med nackträningen.
Det är inte så lätt att träna med någon som verkligen inte vill vara på mage ens en minut.
Nåja hur som haver så var det inte det jag skulle berätta om utom jag tänkte berätta om en tant som jag träffade precis utanför rådgivningens ytterdörr.
Hej hör du du sa hon jag måste bara få berätta en sak åt dig vet du vem jag är?
Nej sa jag och så presenterade hon sig.
Du jag måste bara få fråga är det en Gosse eller en flicka du har?
Det är en pojke svarade jag då. Gosse är samma sak som pojke visste du det var frågan jag fick tillbaka.
Har du flera barn? Hur gamla är de? Det är bra att ha barnen tätt inpå varandra det tycker jag att man skall ha.
Visste du att jag har två pojkar som det är sex år emellan, det är allt för länge, men vet du varför det tog så länge innan jag fick nästa barn? Nej de vet jag inte svarade jag.
Var bor du? Var bor dina föräldrar? I Ytteresse men inte kan du ju vara släkt med Sulkakoski? 4Jo det är jag svarade jag min Farmor hette Björkell som ogift.
Oj vad världen är liten svarade hon då har jag brevväxlat med hennes syster. Känner du henne?
Jag måste få berätta att jag är bortbjuden på mat ikväll. Det bästa jag vet är att bli bortbjuden på mat. Jag har väldigt många vänner visste du det? Jag har kommit fram till att eftersom jag har så många vänner måste jag ju själv vara en god vän eller vad säger du?
Du gode fru får jag fråga var din man arbetetar? Frågorna var många och svaren likaså.
Minuterna gick och jag blev till sist tvungen att ursäkta mig och fortsätta min färd.
På bara några minuter fick jag höra en  hel halv livshistorie samtidigt som jag fick berätta en hel del om mig själv och mitt liv.
Jag har inga som helst problem med att ägna ett par minuter åt att prata med andra och det var faktist en väldigt intressant händelse.
Lite extremt var det ju med alla frågor som haglade men det var roligt i alla fall och satte en guld kant på min vardag.
Ibland tror jag att det är bra att ta sig tid och verkligen prata med främmande människor.
Jag tror att många äldre människor ofta är väldigt ensamma och kan behöva få slänga några ord med någon annan
Jag är dålig på att ta kontakt med andra eftersom jag är alldeles för blyg för att våga ta kontakt.
Tänk så mycket man kan få reda på om en annan människa bara man vågar fråga.