Woke up to hate your life again, feeling its all been said and seen today.
Woke up to fake your smile again your not the one your not the one.
Sångtexten har många gånger snurrat i mitt huvud.
En tid i livet var det min favoritlåt och den tiden i livet vill man på sätt och vis glömma men ändå så är man tacksam för vad man fått uppleva.
Det är skönt att idag inte behöva vakna upp och hata livet, det är roligt att man med ett äkta leende på läpparna kan säga att man har det jätte bra att livet rullar på.
Det är också skönt att man en dålig dag ärligt kan svara att idag är det en dålig dag, jag tycker att den här saken är väldigt jobbigt och jag mår inte bra.
Falska leenden är aldrig riktigt bra, man drar upp smilet och sätter ett lyckligt ansikte på och så försöker man hålla masken.
Hur många gånger man man inte testat den varianten och hur många gånger har man inte kunnat se andra göra det.
Ibland ser jag igenom dom maskarna och ibland kan jag bara inte hålla tyst om jag verkligen ser att det är något som är fel.
Ibland bara man frågar tillräckligt många gånger brukar det rätta svaret så småningom komma framkrypande. Obekväma frågor är ibland lite av min grej.
Om man aldrig frågar kan man inte heller få några svar.
På tal om livsfrågor så ser det ut som om Gubben kommer att hamna på skolbänken.
Ganska spännande tid vi har framför oss i så fall.
Av någon underlig anledning så tänker man så mycket mera fram och tillbaka nu när man är vuxen. När man var 16 så var det inte riktigt samma sak, man visste inte riktigt vad man tyckte om och hur man ville leva i framtiden, man hade bara sig själv att tänka på.
Nu påverkas plötsligt ens val av 3 andra personer som också skall vara med på noterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar