Det här med att ha barn och häst

Hej!

När jag blev gravid med våran äldsta son var det flera som funderade hur jag skulle göra med hästarna.
Någon tyckte till och med att det nu skulle vara en självklarhet att jag helt skulle sluta.
Visst säljer du bort alla dina hästar nu när du skall få barn och visst är det dags att lämna den där hobbyn bakom dig nu var kommentarer som jag kunde få höra
Nu senare har jag också fått frågor om hur jag orkar, hinner och tänker när det kommer till hästarna.
Den första tiden höll jag nästan på att tro på alla de råden jag fick, inte så att jag ville följa dom men det blev nästan så att jag trodde att det var så man måste göra ända tills någon i min närhet sa åt mig att Annelie det vet du väl att ett liv utan hästar kan du inte leva, hästarna och du hör ihop och varför skulle du ge upp dina drömmar när alla möjligheter ligger framför dig.
Den kommentaren sög jag åt mig och den har jag levt vidare på.
Visst går det att kombinera både häst och småbarn bara man ställer det lämpligt åt sig.
Tidvis har det inte varit så enkelt.
När jag blev kejsarsnittad med minstingen fick nog ganska många ställa upp och hjälpa till.
Gubben har varit till stor hjälp och lärt sig en hel del om hästar.
Nu för tiden behöver jag inte ens fundera om jag behöver ge några goda råd om han skall ut till dom han fixar dem själv ifall det behövs.
Givetvis så är det ju inte riktigt som förr, man hoppar inte bara iväg och är borta flera timmar ute på hästryggen.
Vissa dagar försöker jag rida när barnen sover medan andra dagar så hjälper mamma eller gubbens mamma till att passa barnen.
Ibland har gubben hand om dom och vissa dagar kan man helt enkelt inte rida.
Det är därför som det är bra att ha duktiga medryttare.
Ridningen och hästeriet kräver betydligt bättre planering idag och man har fått lära sig att vara flexibel.
Sen så är det ju en fördel att ha en man som ställer upp i vått och torrt.
Som t.ex när man skall iväg och tävla så undrar oftast någon vem som har hand om barnen.
Den frågan är lätt att besvara, oftast barnens far, Egentligen är väl det en självklarhet?

Visst ställer man sig själv frågan ibland att är jag riktigt klok, prioriterar jag verkligen rätt?
Ärligt så tror jag att jag gör det. Är jag lycklig och mår bra så tror jag automatiskt att jag blir en bättre mor, maka och vän. Det är därför jag inte heller slutar. Gårdagens citat lydde Om människor skrattar åt dina drömmar då är dom för små (azim premji) och well dreams do come true och det har jag bevittnat många gånger.