Våran minsting lillkillen på 9 månader har ärvt sina föräldrars envishet och det med råge. Han har under en period nu övat och övat och övat på sina motoriska förmågor, han mål har varit att kunna ta sig fram på magen men också att slippa högre upp. För två veckor sedan så lärde han sig äntligen att dra sig fram på magen, han knäckte också på samma gång sätta sig på rumpan själv koden. I förra veckan kom han på att nu skall han lära sig att stå också, med råstyrka drog han då sig upp i alla kanter han bara hittade och glatt stod han där och vinglade på ben som knappt bar honom. Nu har han kommit på hur man tar sig upp med benen under sig också och på samma gång så lärde han sig krypa. Isamband med krypningen lärde han sig att smidigare ta sig fram och upptäckten att det finns trappor i huset var han inte sen att snappa upp. På allt stadigare ben står han nu glatt var han bara slipper upp. En hand släpper han också och bara väntar på att benen skall börja bära honom. Han vill så otroligt mycket och han gör mycket mera än han egentligen kan.
Jag är själv också väldigt envis och min envishet brukar ta mig långt.
För ett antal år sedan väcktes min dröm om att en gång få börja föda upp arabiska fullblod.
Jag minns hur jag beundrade folk som var på utställning.
Jag avundades på deras hästar och undrade hur man någon gång skulle kunna ta sig dit.
Jag önskade att jag någongång skulle få ha en häst som skulle kunna gå bra på utställning, att jag någongång skulle kunna få tävla, att jag någongång skulle ha ett par avelsston, att jag någongång skulle kunna vara stolt över något
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig då att jag en gång skulle få tillbringa min tid på utställningar med egna hästar. Att jag skulle vara en av dom som jag var avundsjuk på.
Att jag skulle ha en egen uppfödning som skulle kunna prestera i showringen.
Jag hade aldrig kunnat tänka att mina hästar skulle få pris och att jag skulle ha ett par avelsston som jag faktiskt tror på.
Tänk att mina tre hästar faktist är mina och jag får göra precis vad jag vill med dom. Ingen kan ta dem ifrån mig Mina drömmar går sakta men säkert i uppfyllelse och mer kommer därtill.
I nästa år föds förhoppningsvis min andra uppfödning, i nästa år väntar också kanske mera utställning och innan dess en hel del andra tävlingar och annat skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar