Våra barn sover vanligtvis väldigt bra om nätterna. Vi ger dom en flaska på kvällen och vips så slocknar dom små mönsterbarnen sött i sina sängar.
Dock står vi hopplösa där de nätter när våran metod inte fungerar.
Som igår natt när lillkillen vaknade vid 12 och grät och grät och grät.
Ingen flaska ingen napp inte tröstande famn och ingenting hjälpte.
Vad gör man då, prövar sig fram tills de slocknar av ren utmattning.
Från 12-4 sprang vi fram och tillbaka och försökte med allt möjligt men ingenting hjälpte, tillslut 4 timmar senare så somnade han sött igen.
När man inte är van att rutinerna inte skall fungera blir man lite trött i sinnet. Även barnen har varit på tröttare sidan idag och bjudit till för att man skall sucka lite extra.
Gissa om man var trött när klockan ringde och hästarna ville ut.
Hade hämtat transporten redan igår kväll och bokat in oss vid manegen så att Sari skulle få rida Breeze.
Eldflickan hade nog uppskattat sin lugna vecka och gärna fortsatt med denna livstilen.
Istället var hon tvungen att jobba och göra något vettigt, lite surt enligt henne själv, men det är sånt man får ta och hon gjorde ju trots allt det hon skulle. Jobbigt nu när underlaget är så dåligt att man knappt kan rida utomhus överhuvudtaget.
Efter Breeze for vi vidare till pirayan och hans vänner.
Shettisarna och Pirre fick bli skrittade lite men som sagt man vågar ju inte göra något vettigt i detta före.
Storebror tyckte det var kul att få rida lite i alla fall och ponnysarna verkade uppskatta vårat sällskap alldeles kolossalt mycket.
Kvällen spenderades sen hos min barndomsvän och hennes familj.
Tänk att vi har känt varandra sen vi var 2.5 år och 3 år gammal. Jag minns till och med den dagen än idag, när hon kom in med sin mamma i vårat kök med dom röda stövlarna på.
Tänk att storebror är i den åldern nu, att hjan kan börja minnas små händelser och människor han möter på, ganska fascinerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar