Skall du inte låna ut hästarna nu?

Hej!

Skall du inte låna ut hästarna nu när du har så många barn tätt? Frågan kom så oskyldigt.
Jag svarar lugnt. Nej jag tror inte det, det går nog så bra så hästarna skall ingenstans.
Det vore nog bäst om ni satte bort hästarna nu en stund, inte kommer du att hinna med dom nå mera nu när ni snart har tre barn!
Jag svarar fortfarande lika lugnt att jag nog gärna fortfarande vill ha hästarna nära till hands.
Tänk om du kunde hitta nån som ville ta dom en stund så länge barnen är små det vore ju toppen.
Mina ögon smalnar, kroppen varnar att snart är det bäst att du är tyst, jag känner ilskan i mig växa, vet att det är onödigt, vet att jag bara behöver tiga, svälja och tänka på något annat, men oj så ilsken jag blir.
Det blir nog säkert för dyrt och för tungt för er att ha hästarna nu kanske ni kunde sälja bort dom?
Nej det tror jag knappast svarar jag fortfarande vänligt med en stor klump i halsen.
Det trycker på en känslig punkt.
Jag vet att det är dyrt att ha häst. Jag vet att hästarna tar mycket tid.
Jag vet att jag kanske borde passa in i mallen. Trivas med det lilla i livet. Vara hemma, baka bröd, sy lite gardiner kanske leka lite i sandlådan.
Javisst gör jag det också. jag lagar mat, jag städar och jag leker.
Jag älskar mina barn över allt annat och de kommer först alltid alltid och alltid.
Dock behöver jag min tillflykt.
Jag behöver min lilla paus i vardagen. det må vara själviskt och det må vara svårt att förstå men för allas skull så är det bäst så här.
Hästarna behövs punkt slut och det vet de som känner mig.
Jag kunde visa hur det skulle vara utan för visst har tanken slagit mig också ibland att tiden inte alltid räcker till, Dock vore det inte bra för familjen. Det vore det sämsta möjliga kan jag lova er.
Fråga min man, fråga barnen eller fråga mina vänner.
Det här är min väg och det här är mitt sätt och det här är hur vi har valt att göra och NEJ jag ger mig inte i första taget. TYVÄRR! :)