Hur har helgen varit?
Vår har varit långt, tung, intensiv och full med program.
Någon Bebis har vi dock inte sett röken av ännu suck, men den kommer väl när den kommer skall vi hoppas. Dock spricker nog magen snart om den inte slipper ut känns det som.
Det känns ju smickrande när äldsta grabben konstaterar att näää mamma ryms inte med i traktorn, hon är för stor :P
Well well.
Var och hjälpte Jenny en stund med Pirayan igår och fick en påminnelse om hur lätt det är att man glömmer sina mål och sina framsteg.
Själv tyckte jag att de hade utvecklats bra i rätt riktning.
Skritten var lättare att kontrollera hastigheten på.
Han gjorde fina övergångar.
Tuggade och tjafsade inte längre på bettet samt att galoppen hade blivit lugnare, jämnare och innehöll inga bockningar i fattningarna.
Syrran tyckte dock att han var slö, lat och att ingenting fungerade så vi konstaterade efteråt hur van man blir att leva sig in i situationen hur livet är just nu och hur fort man börjar ta för givet att saker som man tidigare har haft som mål bara skall fungera och sen när de väl fungerar så är man endå inte nöjd.
Ibland tror jag det är bra att stanna upp, klappa sig själv på axeln och vara nöjd stolt och glad över vart man faktiskt har kommit.
Hela tiden har man så mycket fokus framåt, framåt och framåt och man vill bli bättre, bättre och bättre och givetvis är det bra man behöver ha mål och delmål och sträva framåt för att komma något vart. Dock får man inte heller glömma bort att andas, ta en paus, vara nöjd och vara glad.
Det är viktigt att man inte slutar att ha roligt, det är viktigt att allt inte bara blir träning, träning och träning. Ibland kan man bara behöva göra något enkelt också och sen tänka tillbaka berömma sig själv och glädjas över vart man kommit ifrån. Ibland kan man också behöva släppa på kraven en kort stund. Det behöver inte alltid vara perfekt, för ingen är endå perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar