Inatt kom äntligen vår efterlängtade tjej till världen. Liksom de andra syskonen så verkar hon förespråka fart och fläkt och man kan milt säga att det gick undan när hon väl bestämde sig för att dagen var mogen för att titta ut.
Igår kväll hade jag ännu inga känningar. Pysslade på som vanligt, var en sväng till Breeze och promenerade lite med henne samt borstade. Senare på kvällen var vi och spela freesbeegolf och mockade hagen samt pysslade om de andra hästarna. Just efter att vi hade lagt oss en 12 tiden började jag känna av lite sammandragningar. De kom inte särskilt tätt men var endå ordentliga när de kom. Väckte Gabbe kl 1 och sa att kanske det är lika bra vi åker in och kollar upp hur läget är. Dock försvann sammandragningarna nästan genast när vi satte oss i bilen. Jag är ju en sån person som är extremt läkar och sjukhusrädd och avskyr att åka in i onödan. Så jag sa åt Gabbe att vi ringer inte in och far inte dit om de inte dyker upp igen och ville inte heller åka hem och avvakta eftersom då skulle vi ju ha väckt svärföräldrarna i onödan. Körde runt en stund och sen kom samandragningarna tillbaka med 5 minuters mellanrum och då parkerade vi bilen vid sjukhuset och började den långa vandringen in. Då plötsligt började allt hända snabbt snabbt och vi hann nätt och jämt bli inskrivna så var hon född. Tror vi totalt han vara 35 minuter inomhus och så var hon här en flicka på 3740 gram :)
Oj oj så bråttomt hon fick mitt i allt! Vilken tur att ni följde magkänslan så ni hann in i tid! Skönt att allt gick bra! <3
SvaraRadera