En sån dag

God eftermiddag!

Igår hade vi en sämre dag!
En sån där dag när man känner sig uppgiven och undrar om man tagit sig vatten över huvudet.
En sån där dag när man undrar om man någonsin kommer att klara det här och tänker att det här är helt enkelt för mycket.
En sådan dag när man känner sig som en urusel förälder och en urusel partner.
En sån där dag när man avskyr sig själv och allt man gör.
En sån dag som det känns väldigt hopplöst och man är arg stressad och ingenting tycks fungera.
Igår var en sån dag man hade gjort vad som helst för att få sitta ensam på en öde ö och inte ens behöva fundera på någon annan och deras mående. En dag man helst av allt bara hade velat vara ifred. I fred från alla livets måsten.
Dock finns det inget sånt och idag är helt klart en bättre dag när man älskar livet just som det är.
Oftast så tror jag att man glömmer bort att ta vara på nuet och att fokusera på det som är bra just idag. Istället drömmerman sig bort längre fram i livet och tänker att om det hade varit så här så skulle jag säkert vara lyckligare.
Dock tror jag inte att det riktigt fungerar så alltid.
Det finns alltid något dåligt man kan fokusera på om man söker efter fel.


Beachsäsongen blev inledd idag om än inte så lugnt och avslappnat som den brukade vara förr.
Packade ihop kidsen och åkte ut till havet vilket uppskattades.
Dock var det inte havet som lockade utan sanden.
Världens största sandlåda enligt storebror.
Lillebror gillade också utbudet på sand, vattnet rörde han inte ens.
Stranden var i princip öde och tom till min stora förvåning.
Det enda sällskap vi hade var miljoner myror som glatt kröp över våra fötter och åt upp smulorna av våra smörgåsar.
Själv hade jag långbyxor och tröja på mig och satt mest på en filt och spanade.
Gubben var den enda av oss som blötte mer än stortåna.
Så kan det vara. Skönt var det i alla fall som omväxling.
Lilltjejen sov under hela turen vilket också var skönt.

Har som mål att börja ta upp ridningen varje dag nu, sakta men säkert. det är Mellizza som får hjälpa mig att komma tillbaka i ridform igen.
Nu de första veckorna innan efterundersökningen har jag som plan åt mig själv att jag endast får skritta.
Huvudet och hästen säger något annat men kroppen säger bestämt att skritt it is och så skall det få vara.
Barbacka i grimma på världens bästa arabprinsessa så tacksamt att ha en gammal och erfaren häst att sätta sig på så här i början :)