Hästlivet i ett nötskal, berg och dalbana. När hästen mår bra då mår man bra, mår hästen dåligt mår man själv dåligt och kan inte tänka på något annat. Inget är så humörsänkande som ett ridpass när man känner att ingenting fungerar. När man känner att samarbetet mellan häst och ryttare inte är där och man upplever att kommunikationen strular. Då om någon gång är man på dåligt humör.
Jenny och Pirayan har haft lite strul nu som då.
Han är en känslig häst med mycket vilja. Han är ung men har endå en del med sig i bagaget. Det har varit en hel del dalar med denna häst men också mycket glädje. Han har lärt oss en hel del med alla sina besvär och problem. Han är en frågande häst som har många åsikter och han är väldigt smart också.
En arab är ingen häst du kommenderar utan det är en häst som det är oerhört viktigt att du hittar samspelet med för då gör de allt för dig och du sitter där på ryggen och småler och tänker vad du vill och hästen gör.
Nu är det så att Pirayan har hatat att ha bett i munnen och varje ridpass med bett har varit problem med att han bara motarbetar och inte koncentrerar sig på vad vi vill av honom.
Det har varit en frusterarad matte och en frustrerad häst och balans och takt har inte varit att fundera på.
Här i förra veckan så kände jag precis samma sak som Jenny att det här fungerar inte, det blir inte riktigt bra.
Jenny stannade Pirayan och vi började fundera vad som är fel.
Vi började fundera på hur vi skulle gå vidare och plötsligt slog det oss att nejmen oj.
Vi har glömt att visa honom den känslan vi vi vill ha..
Vi har bara sökt efter hur vi skall få honom att acceptera bettet och få honom att jobba korrekt men i vår strävan att hitta rätt väg har vi glömt bort att lita på vår egen förmåga och vår egen känsla av vad vi vill få fram. Vi har helt enkelt trevat i mörkret och inte hittat fram.
Jenny tog sen tag i tyglarna och fortsatte rida.. fem minuter senare fick de sitt första ahaa moment.
En nöjd Piraya och en nöjd ryttare som plötsligt visste vad hon letade och en häst som med sin ryttare letade efter svar.
Det är en lång bit kvar men plötsligt föll en pusselbit på plats!
Ibland är det helt enkelt lönt att strunta i alla övningar och träningstips om man inte får något uträttat. Ibland lönar det sig att stanna upp och fråga sig själv vad vill jag uppnå och vad söker vi efter.
Efter denna aha upplevelse så fungerade träningshemläxorna bättre också och pirayan förstod äntligen poängen med det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar