NI vet känslan när man kommer gående och handfallet halkar och faller pladask på magen framför x antal människor, känslan när man önskar och hoppas att alla just då tittade åt ett annat håll eller åtminstone blundade, den känslan och upplevelsen hade jag idag när jag gladeligen kom ut ur butiken med raska steg och plötsligt föll pladask framåt med mina mjölklitrar i famnen på ABC parkeringen.
Snabbt som attans var jag uppe igen och rättade till min mössa och låtsades som att det aldrig hade hänt eller åtminstone inte alls gjorde förbannat ont alls.
Hade någon frågat hur det gick så hade jag sagt riktig bra om än jag haltade fram. Så kan det gå!
Grabbarna bus har varit på krigsstigen hela dagen idag och ömsom bråkat och ömsom härjat. Har de inte varit i luven på varandra så har de gaddat ihop sig mot oss föräldrar.
Dock har vi endå haft några guldkanter med besök hos kompis, risgrynsgröt och kvällsbad.
Under kvällen så fick vi också se att nått av det man försöker lära dom endå går hem för rätt som det är när jag fått mellanbarnet att gråta över att han inte får tömma plastskåpet så utbrister 3 åringen..
Mamma nu har du gjort min lillebror ledsen.. Jag vill inte att han ska vara ledsen. Titta på honom så ledsen han är, nu måste du gå och be om förlåtelse för att du är så arg..
Du ska säga förlåt och smeka honom över håret och säga att det inte vat meningen att göra honom ledsen så att han blir glad igen.. Well sagt och gjort och ordningen återställd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar