Barnen har det senaste året flera gånger kommit i närkontakt med döden eftersom både min farfar och min farmor dog ifjol samt även hunden Mira som bodde hos mina föräldrar och deras katt My.
Givetvis skapar det tankar i barnens huvud och man märker att de snappat upp en del.
Storebror funderade idag på vad som händer om Lillasyster sätter en korvbit i halsen och inte kan andas mera och konstaterade att Mamma då dör hon om doktorn inte kan laga henne bra.
Då får hon fara till himlen istället med din Farmor och Farfar samt hälsa på Mira och My.
Vi får då fara till gravgården och sätta blommor på hennes grav.
Sen undrade han om det finns någon ny liten Alina åt oss istället och undrade hur man kan få ner henne ifrån himlen.
Sen kom han slutligen fram till att vi får träffa henne igen när vi dör och också får fara till himlen, men att han inte vill att hon skall dö ännu och därför skall vi bara sätta små korvbitar utan skal åt henne.
Det finns många frågor i en liten kropp.
I förra veckan när vi hade spysjuka så undrade han också om det är nu han kommer att dö, stackarn.
Han har blivi van vid att man kan dö om man är riktigt sjuk.
Dock kan jag fascineras över på sätt och vis hur enkelt barnen ser på det och hur accepterande de kan vara mot vissa saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar