Ni vet känslan när man har en miljoner saker som man vill göra, borde göra eller helt enkelt bara måste göra.
Du raderar upp saker i din hjärna på en osynlig "what to do today" lista och kollar på klockan att bara jag skyndar mig nu så borde jag med nöd och näppe hinna få klart till en viss tid då du bara måste göra något annat och så fortsätter dagen så ända fram till kvällen.
Råkar du ha en ledig lucka så finner hjärnan snabbt på någonting annat som kan klämmas in även om det inte riktigt hinns med.
Så fungerar åtminstone min hjärna, den hittar på och hittar på och hittar på.
Dock fungerar detta för tillfället inte så bra ihop med min kropp, den blir stressad av min iver att ha tusen järn i elden på samma gång och plötsligt sitter jag där på soffan och hade tänkt ta det lugnt en stund och då kickar kroppen som tidigare hängt med och presterat och presterat in och vill då när jag ska vila prestera mera.
När jag sitter där i all skönans ro, utan stress, lugn i mina tankar över att jag fått mycket gjort och uträttat då börjar den gå på högvarv, hjärtat som rusar, pulsen som slår, armar som domnar och en yrsel utan dess like.
Fastän du då sitter där lugnt och försöker intala kroppen att hej vi har färdigt för idag eller hallåå vi skall bara ta det lugnt nu, inget maratonlopp pågår för tillfället så lyssnar den inte.
Den bara fortsätter rusa på i 140 km/h.
Jobbigast är det när det dyker upp i situationer när man inte riktigt kan bara stanna upp utan måste försöka prestera på lågvarv medan kroppen rusar på, som igår på jobbet när kroppen totalt sa upp kontraktet redan klockan 5 och man jobbar till 10.
Då får man lugnt försöka övertala kroppen att tagga ner medan man endå ska försöka göra något vettigt.
Det är min kamp just nu kroppen som skriker stress, tagga ner människa och huvudet som vill hålla på med allt möjligt och är nöjdast så. Saktar jag ner tempot blir kroppen nöjdare men huvudet blir kaos över allt som det producerar och får huvudet bestämma så blir kroppen kaos
Konstig känsla det här när kroppen och huvudet inte riktigt passar ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar