Rocka sockorna dagen

God kväll!

Kom just in från hästarna, denna dagen har gått i ett ända huj med fullt program från morgon till kväll.
Nu blir det skönt att bara sitta och ta det lugnt, inga flera måsten eller intressen på schemat.

Idag är det rocka sockorna dagen, världsdagen för Downs syndrom och man uppmärksammar att det är okej att vara annorlunda och att alla är lika mycket värda och har samma rättigheter.
Jag tycker att det är en viktig dag, en dag som man borde ha alla dagar, varje dag borde man påminna sig själv och andra att det är okej att inte vara som alla andra, det är okej att se annorlunda ut, det är okej att ha en sjukdom, det är okej att ha ett handikapp, det är okej att ha en extra kromosom och det är okej att ha en annan åsikt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag skall kunna lära mina barn detta, att inte bli såna som retas eller kollar snett,  jag hoppas jag kan lära dem att alla skall få vara med i leken och jag hoppas jag skall kunna lära dem att alla är lika mycket värda och alla har lika stor rätt till ett liv.
Jag är själv så glad och tacksam att jag fick möjligheten att som barn gå i en förskola där det fanns barn med särskilda behov, det var barn som var döva, det var nått barn med downs syndrom, det var några med andra utvecklingsstörningar eller handikapp och så var det vi andra barn med våra fel och brister.
Jag tror att alla barn borde få den möjligheten, det blir så naturligt då på något vis, det blir inte så speciellt och udda utan man lär sig redan som liten att det finns olika sorters människor, vissa kan inte höra, vissa kan inte se, andra kan inte gå medan den tredje har lite svårare att förstå instruktioner.
Som barn lär man sig då att för det första att inte vara rädd för de som inte kan samma saker som en själv samt att man ibland behöver anpassa sig för att man skall få tex en lek att fungera.
Barn kan ju dock vara elaka också så det är ju viktigt att vuxna ser till att det blir en bra början och att de griper in om de märker att något inte går rätt till. Är det något jag är allergisk för så är det just mobbning.
Många barn med Downs syndrom aborteras bort, saken är den att många föräldrar uppmuntras till abortion och i vissa länder föds inte ens barn med downs syndrom längre och jag kan tycka att det är så sorgligt.
Jag tycker det är ledsamt att man som förälder skall behöva känna att ens barn inte platsar i den här världen, att det är bäst för alla parter att barnet inte skall behöva se denna världen, att man skall behöva känna att man inte orkar eller att man inte kan eller att ens barn inte skulle vara lika viktigt som andra barn.
Jag tycker det är trist att världen blir så grå utan alla dessa värdefulla glädjespridare.
Jag är lever ju i den tron att alla människor oavsett vem de är och vilken sjukdom de har så har en plats här på jorden och att vi som medmänniskor behöver försöka se till att det skall finnas rum för alla och skapa en värld där människor kan känna att de passar in oavsett kön, hudfärg, sjukdom eller handikapp.
Det finns inga perfekta människor, alla har vi lte skavanker här och var men vad gör väl det?