Vänfamilj

Hej!

Visste ni att det är en enorm brist på vänfamiljer i vårt land?
Många av de människor som kommer hit som flyktingar vill jättegärna lära känna oss finländare, lära sig vårt språk, veta hur vår kultur fungerar och vill få nya vänner.
Dock finns det tyvärr inte tillräckligt med folk som är intresserade av att lära känna dessa människor och jag tycker att det är så otroligt synd.
Det pratas ju mycket om att utlänningar inte vill anpassa sig till vår kultur, inte lär sig språket och inte förstår sig på oss och många av oss kanske är lite rädda för deras kultur och olikheter som skiljer.
Jag tänker lite som så att om vi inte öppnar upp våra armar, bjuder in dem i vår kultur, våra traditioner, i våra regler och sätt att förhålla oss till varandra hur skall de då kunna förstå av sig själva hur allting fungerar.
Eller andra vägen runt, hur skall vi förstå hur deras kultur fungerar, hur de tänker kring saker och ting och vem de är som människor.
Just människor, det slår mig varje gång vi lär känna en ny familj att detta är ju människor precis som du och jag.
Människor som har haft oturen att födas och leva på fel plats vid fel tillfället, deras öde, alla små barns öde.
Människor som oss med drömmar om framtiden, med hus, jobb och familj och med eventuell utbildning i bagaget, med saknad efter vän och familj, med otäcka minnen i bagaget, människor med förhoppningar om en drägligare framtid.
I ett land där det är kallare än de är vana med, i ett land där man pratar ett främmande språk, i ett land där man skall behandla kvinnor lika, i ett land där du inte pratar med grannen i hissen.

Det är en annorlunda värld, tänk dig själv att det blir krig i Finland, du lyckas fly och blir nedsläppt ensam eller med din familj i Burma tex ute i bushen i ett område där du inte vet hur något fungerar.
Hur oändligt tacksamt det vore om några vänliga själar skulle försöka prata med dig, bjuda hem dig till sitt hem, visa hur de kokar sin mat och vad dina barn ska göra i skolan.
En ny familj som ibland ringer och frågar hur du har det, som kanske erbjuder skjuts om du inte har någon bil, någon som kanske berättar för dig om olika högtider och erbjuder dig att följa med så att du får se vad det handlar om.
I ditt hjärta kommer du trots detta troligen alltid vara finländare men efter år i Burma runt folk som tagit emot dig på ett bra sätt så kommer du troligen att trivas, ta till dig lite av kulturen och kommer att kunna fungera i samhället utan att vara en utböling.
Vi har vänner från både Syrien och Irak och det är så roligt att få vara en del av deras liv, gästvänligare människor har jag aldrig mött.
Det gör ont i mig när de berättar att de inte lärt känna andra finländare, ungdomar som inte har finländska kompisar och så vidare, de som vill så gärna lära sig Finland och komma in i vårt samhälle, som vill jobba och som vill bidra men har svårt att få både vänner och jobb eftersom de inte ser ut som oss och ännu inte talar vårt språk flytande.
Hur ska de som aldrig lär känna någon få en bra syn på vårt land, hur ska de känna sig välkomnade och lära sig vår kultur?
Att bli vänfamilj är inte svårt, du behöver bara anmäla ditt intresse och så fixar sig resten vartefter.
Vad kan man göra som vänfamilj kanske du frågar dig själv och jag skulle säga vad som helst egentligen.
Lär känna dem, umgås nu som då, hälsa på hos dem nån gång, bjud hem på mat, visa dem runt i ditt område, åk pulka, gå på fotbllsmatch eller något liknande. Det är inte så invecklat och behöver inte ens ta så mycket tid att lära känna nya människor och jag lovar dig att du inte kommer att ångra dig. Har du frågor om deras tro, deras traditioner, deras land och deras språk, prata om det, berätta om ditt liv och våra traditioner, bara var den familj ni är helt enkelt