Kom på mig själv med att sakna fina Meciliah idag.
Så många minnen med henne.
Första uppfödningen är ju endå något speciellt.
Det var minsann en tjej med mycket skinn på näsan.
Det var inte mycket som bekom henne förutom livsfarliga hinder då..
Är så glad att jag hittade det bästa möjliga hemmet åt henne.
De gånger jag träffat henne nu sen efteråt så har man riktigt sett på henne hur bra hon mår.
Hon trivs verkligen med sin nya ägare och ägarinnan trivs med henne.
Hur svårt det än är att sälja hästar så är det endå roligt att se hur de kan hamna så rätt i livet.
Skall man kunna föda upp hästar så hamnar man ibland också att ta beslutet att sälja, tyvärr kan man ju omöjligt spara alla om man vill fortsätta.
Mitt mål är dock att jag skall kunna föda upp hästar som kan glädja andra med.
Hästar som fått en bra och trygg uppväxt och som kan glädja någon annan i framtiden.
Hästar som gör bra reklam för rasen och som skall gå att använda.
Jag gillar verkligen tiden med unghästarna, att få ge dem verktyg för framtiden.
Att få vara med från dag 1, lära dem gå i grimma, börja gå promenader, träna på att resa i transport, förbereda för inridning, bygga en relation med en ny individ. Tycker det är så givande.
Så otroligt roligt också att få följa släkten i generationer, se vilka egenskaper som går i arv, vad blev bättre och vad blev sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar