Vi har en blivande 3 åring i huset och det är med råge.
Maken till temperament har jag sällan skådat om jag inte ser mig själv i spegeln förståss.
Vi föräldrar är dumma och storebrorsorna får slag från höger och vänster.
Om jag inte får som jag vill så skriiiiiker jag säger hon och skriiiiiker det gör hon.
Gränserna skall testas till max under ögonkontakt för att se om man får som man vill till slut. Leksaker flyger genom rummet och sovrumstapeten har sett finare ut för ett par dagar sedan.
Den blivande 3 åringen är väldigt företagsam också, speciellt på nätterna.
Då hon vet vi sover och hon själv har vaknat så smyger hon försiktigt runt och gör små hyss.
Plundrar pepparkakshus, klättrar upp i skåparna och söker choklad eller öppnar ytterdörren och ser om hon hittar några katter.
Som tur är så är man ju en van småbarnsförälder och sover alltid med ett öga öppet och båda öronen. Arg är hon sen när hon måste sova vidare eftersom hon minsann inte är trött.
På samma gång som hon testar gränserna så är hon också helt ljuvlig. Pratar så man får hål i öronen, charmar tanterna i butiken och delar ut fina ord så det svämmar över. Jag är så stolt över dig säger hon, du är världens bäst och jag älskar dig såååå mycket. Då kan man ju inget annat än smälta.
Bonusbild på katten som plundrar och tuggar i sig julgranen sakta men säkert efter att han demolerat en ljusslinga.
Han är dock också redan förlåten och spelar just nu rollen som infångad krabba i en av barnens lekar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar