Söndag morgon och allt är lugnt, eller så lugnt som det nu kan vara i en barnfamilj där 3 barn under 6 år och två vuxna samsas om 70 kvadrat men anyways.
Vi har just ätit frukost som barnen plockat fram, smörgås ost smör skinka och mjölk och även frukt. De har även plockat fram glas och allt som behövs.
Detta utan handledning. Sånt gläder mig , inte valet av morgonmålet i sig men att de reder sig.
Att de inte står handfallna om ingen serverar dem och att de kan fixa åt sig själv om det behövs.
Det är roligt att se på hur de samarbetar när de riktigt vill, oftast så bråkar de och är trätande om typ allt, men så plötsligt när de kommer på att de skall göra något så jobbar de så otroligt bra ihop.
Jag tror att det är bra att låta barnen vara med och hjälpa till i mån av möjlighet, fastän det inte blir perfekt och kanske det blir lite råddigare än om man skulle göra det själv.
Hur skall de annars lära sig om de inte får möjlighet att försöka?
Om det är något våra barn är bra på i livet så är det just problemlösning.
Jag sitter just nu småleende och ser på mittenbarnet. Han har bestämt sig för att han skall tvätta händerna i köket och jag har principen att jag inte lyfter upp någon för att tvätta händerna om man har en perfekt höjd på handfatet i toaletten där jag redan sagt att han skall tvätta sina händer.
Jahaa säger han, då får jag väl förlänga min arm med en slev då säger han och vips har han petat upp kökskranen så att han kan tvätta händerna där han ville och sen stänger han den med sleven också.
Likaså har de lärt sig att jag inte lyfter upp några barn på höbalar eftersom jag har principen att om man inte slipper upp själv så är man inte mogen för uppgiften, då har de kommit på att man kan hämta en planka och kila fast i en höhäck och sätta plankan över rakt till balen och så kryper man över istället.
Bra vet jag inte om det är men lösning på problemet det var det och då slapp de upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar